Dagens inlägg kommer att handla om vikten av att bekräfta känslan. Bemötandet är det viktigaste verktyg vi har och det går inte att prata nog om det. Jag tror att vi hela tiden måste sträva efter att nå ytterligare en nivå mot att försöka förstå den demenssjukes värld. Med dom här raderna hoppas jag kunna väcka tankar och funderingar som kanske kan leda till ännu ett steg i rätt riktning.

När vi pratar om bemötande så är att bekräfta känslan en av de viktigaste sakerna. En hand på den demenssjukes axel med orden ”jag ser att du är orolig” gör att personen känner sig sedd och stärkt i sin identitet. Någon som upplever sig ha blivit bestulen på sin plånbok behöver bli trodd för att känna tillit och trygghet. ”Din plånbok är borta, då förstår jag att du är upprörd.”

Den demenssjukes verklighet och din verklighet kanske ser olika ut. Men det finns inget rätt eller fel. Det någon känner är alltid sant. 

Nästa gång du ser att någon du vårdar är ledsen, orolig eller arg – bekräfta känslan! Jag ser dig, jag hör dig, dina känslor är verkliga. 

Ha en fantastisk dag! /Helena