Demensteamet Västerås Stad

Vad betyder ROAG för dig som personal? Det innebär att du gör en bedömning av nio olika områden; röst, läppar, munslemhinna, tunga, tandkött, tänder, protes, saliv och sväljning. Utifrån vad bedömningen visar sätts sedan förebyggande åtgärder in. ROAG är en förkortning av Revised Oral Assessment Guide ett bedömningsinstrument som ingår i kvalitetsregistret Senior Alert.

För att se hur en bedömning går till kan du titta på den här filmen »

Varför gör vi detta? Jo för att vi vet att besvär från munhålan ofta medför nutritionsproblem dvs. svårigheter att få i sig både mat och dryck vilket leder till viktnedgång och vätskebrist.

Munnen är ett av de områden på kroppen där vi har en hög integritet. Att få hjälpa någon med munvård kan ibland vara svårt. Utgå även här från personcentrerad omvårdnad dvs. se till varje persons behov och rutiner. 

Jag t ex borstar alltid tänderna efter frukosten på morgonen, gör du det också? Hur ser behovet av stöd med munvården ut för den person du är kontaktman för? Känner du till personens rutiner? Har personen lämpliga munvårdsprodukter? Hur är det med tandläkarbesök, har personen varit där nyligen eller är det kanske väldigt länge sedan?

Muntorrhet är besvärlig, det leder till att man får svårare att svälja, prata och har personen proteser så glappar de oftast då. Vad kan du som personal göra för att minska besvär vid muntorrhet? Skölja munnen med vatten lindrar eller att dricka vatten, gärna kolsyrat. Sockerfritt tuggummi och gärna med fluor (om man är van med tuggummi), eftersom tuggandet stimulerar salivproduktionen.

För såklart påverkar munhälsan personen. Ohälsa i munnen leder många gånger till att personen äter mindre. Det leder också till smärta i munnen. Matvägran kan bero på tandvärk.

Vill du testa dina kunskaper om munvård kan du göra det här testet »

Lycka till! //Lotta

Nu är det dags för mig att avsluta min anställning här i Västerås och återgå till min tjänst som fysioterapeut i Sala kommun. Det har varit ett år fullt av nya lärdomar, spännande utmaningar och intressanta möten. Jag har blivit så inspirerad av alla personer som jag har mött och det driv som finns i Västerås Stad.

Det finns otroligt mycket kompetens och erfarenhet bland alla medarbetare. Fortsätt att hitta vägar för att sprida den, både inom den egna verksamheten men också i utbyte med varandra. Det finns alltid någon som är en bra förebild, hur kan ni använda er av det? Ibland kanske det är ni som är förebilden – passa då på att sprida er kunskap till andra!

Ett stort tack för att jag har fått tillbringa det här året med er. Nu lämnar jag med varm hand tillbaka uppdraget till Caroline Pros 🙂

Jag och Lotta önskar er en riktigt god jul och ett gott nytt år!

I allt vi gör, oavsett om det är för en person eller för en hel enhet, så handlar det om att hitta bästa möjliga väg framåt. Vad av det vi gör ger bäst resultat?

Den information som läggs in i BPSD-registret kan BPSD-administratören få fram som statistik för enheten. Där kan man utläsa en massa spännande saker – hur många på enheten har en bemötandeplan? Vilka vårdåtgärder används mycket eller inte alls? Är det något symtom som förekommer ofta? Ni får helt enkelt en beskrivning av nuläget.

Dels så kan ni se allt det som ni gör bra och som ni kan lyfta fram i teamet. Sedan kan ni också fundera över om det finns något som ni kan förbättra. Det kan handla om både stort och smått. Till exempel att alla personer har en bemötandeplan eller att öka andelen personer som är smärtfria. Då kan ni sätta in någon åtgärd under en bestämd tid för att nå det målet och sedan är det bara att titta i statistiken igen. Blev det någon förbättring?

BPSD-registret har tagit fram en folder som stöd i att använda BPSD-registret i förbättringsarbete. Den går att beställa kostnadsfritt på deras hemsida.

Läs mer om förbättringsarbete här >>

Beställ foldern här >>

Med ökad ålder får Kalle en ökad risk för att ramla. Har Kalle dessutom en demenssjukdom så ökar risken ytterligare. De flesta fallen sker i hemmet och kan ha flera orsaker. En orsak kan vara att Kalle har ett ortostatiskt blodtryck. Av det ortostatiska blodtrycket kan man få flera symtom bland annat yrsel, svimningskänsla och trötthet men även dubbelseende, sviktande tankeförmåga, illamående, skakningar, huvudvärk, nackvärk och synhallucinationer. 

Vad är ett ortostatiskt blodtryck? Enkelt förklarat kan man säga att blodtrycket sjunker en stund efter att personen har rest sig upp vilket gör att hen blir yr och riskerar att ramla. Ortostatiskt blodtryck definieras som att det systoliska blodtrycket faller med minst 20 mmHG eller det diastoliska med minst 10 mmHG efter att en person reser sig upp och sedan har stått upp i tre minuter. Hos en del personer kan det dock ta upp till 10 minuter innan blodtrycket sjunker. 

Vilka drabbas? Det är vanligt bland äldre och särskilt personer med demenssjukdom. Andra orsaker kan vara lång spenslig kroppsbyggnad, hjärtsvikt, vissa läkemedel, infektion i kroppen, avmagring och långvarigt sängläge. 

Hur kan man veta om en person har ortostatiskt blodtryck? Genom att kontrollera blodtrycket när personen ligger ner och har vilat i minst 10 minuter. Därefter får personen ställa sig upp och blodtrycket tas omedelbart efter uppresningen, efter 1 min, efter 3 min, efter 5 min samt efter 10 min.

Vad kan vi göra åt det? I första hand att vi kontrollerar det ortostatiska blodtrycket. Läkaren behöver sedan gå igenom personens läkemedel och om behov finns av kompressionsstrumpor. Andra åtgärder vi kan tänka på är att ha höjd huvudända på sängen höjd med 15-20 grader, bjuda på ett glas vatten på sängkanten när personen har legat ner och att personen tar promenader efter förmåga.

Här finns mer information om det ortostatiska blodtrycket och ett schema hur du kan mäta det »

Med demenssjukdomen försvåras möjligheterna för personen att kunna kommunicera med dig som tidigare. Det kan gälla både att förstå det du säger och förstå det du gör samt att själv kunna förmedla sig till dig. 

Så hur kan du anpassa kommunikationen för en person med demenssjukdom? Det finns inget facit på den frågan eftersom alla är olika personer och har olika förutsättningar på grund av sin demenssjukdom. Du märker säkert på personen vad som inte fungerar, ofta får du någon form av reaktion på en gång. Då gäller det att fundera på hur du kan göra det på ett annat sätt, hur kan du göra eller säga det här annorlunda?

Vad du säger och hur du säger det påverkar personen. Där kan du tänka på tonfallet, vilka frågor du ställer och hur du förklarar och berättar saker. Vissa ord kan vara svåra att förstå, abstrakta ord, ironi och talspråk. Ibland behöver meningar kortas ner och instruktioner delas upp i delmoment för att öka tydligheten för personen.

Det du gör är det som kallas icke-verbal kommunikation som ex. kroppsspråk, beröring, ögonkontakt, ansiktsuttryck och stämningsläge. Är du t ex stressad eller frustrerad känner personen med demenssjukdom av det och känslan smittar över på personen.  Försök att bjuda på positiva känslor istället.

Att använda bilder eller föremål som stöd i samtalet kan också underlätta. Våga prova dig fram! Du kan till exempel skapa egna bildstöd som kan underlätta kommunikationen och ett sätt att skapa ett samtal kring något.

Bildstöd kan du skapa själv på » bildstöd

Här är mitt exempel på ett bildstöd kring ett samtal om advent. Du kan själv välja antal bilder och vilka bilder du vill använda.

Lycka till!

Kram Lotta

Förhoppningsvis har du med dig det i ditt dagliga arbete som ett arbetssätt, både om du arbetar inom hemtjänst eller på något boende. Om du inte har det är det något du och dina kolleger gemensamt med chef behöver börja diskutera på din arbetsplats. Det ni behöver diskutera är vad tvång- och begränsningsåtgärder är? Och i vilka situationer ni använder tvång- och begränsningsåtgärder? Och vad ni kan göra istället? 

Att minska tvång- och begränsningsåtgärder är ett relativt nytt arbetssätt inom demensvården. Det kan exempelvis vara att ni till den som är orolig istället för att ge lugnande läkemedel analyserar vad oron kan bero på och åtgärdar det med vård- och/eller miljöåtgärder. Då har ni arbetat aktivt med att minska tvång- och begränsningsåtgärder eftersom medicinering med lugnande läkemedel för att behandla ett beteende kan vara tvingande eller begränsande.

Du som arbetar med BPSD-registret känner igen det här. Och det är faktiskt så att genom att du använder arbetssättet med BPSD-registret så jobbar du även aktivt med att minska tvång- och begränsningsåtgärder. Bra va!  Ni andra kanske känner att ni behöver stöd i det här arbetssättet, hur ska vi tänka? och hur ska vi göra? Om er verksamhet finns i Västerås så hör ni bara av er av er till oss så bokar vi in ett besök.

Vill du ha mer kunskap så rekommenderar vi att ni gör webbutbildningen » Nollvision, för en demensvård utan tvång och begränsningar

Vill du veta mer om » BPSD-registret

Välkomna att kontakta oss!

Känner du igen den där känslan av att ha varit på en kurs och vara full av inspiration? Att komma tillbaka till sin arbetsplats med en massa driv och vilja att starta upp med det nya – nu på en gång! Men hur får jag med mig alla på tåget?

I forskningen har man sett att om det finns kunskap om implementering så lyckas förändringen 80 % av gångerna. Utan denna kunskap så lyckas endast 14 % efter 17 år. Kan du tänka dig vilken frustration!?

När vi i Demensteamet pratar om implementering brukar vi använda den här schematiska bilden med de byggstenar som behövs för att få till en förändring. Om nån av byggstenarna saknas så leder det till olika ”symtom” i personalgruppen. Till exempel om vi inte har något mål (vision) så kommer det att leda till förvirring. Varför ska jag göra det här? Vad är det bra för? Vad är det vi ska uppnå?

Om ni inte kommer vidare med erat förändringsarbete så använd gärna byggstenarna och tänk efter; vad är det för känslor vi har? Vad står det för? Vad kan vi göra åt det? Ta stöd av all kunskap som finns om implementering så önskar vi er LYCKA TILL!!!

Läs gärna mer om implementering här:

http://www.socialstyrelsen.se/evidensbaseradpraktik/omimplementering

Vid demenssjukdom uppkommer ofta en stelhet i kroppen. Det kan upplevas som att den demenssjuke har svårt att slappna av eller ”jobbar emot” i en rörelse. Det kallas paratoni och är en ökning av muskelspänningen som beror på demenssjukdomen. Spänningen uppkommer vid passiva rörelser, alltså när du som personal eller anhörig försöker att hjälpa till i en rörelse, till exempel att luta överkroppen framåt. Istället för att följa med i rörelsen framåt så trycker den demenssjuke ofrivilligt överkroppen bakåt. Denna stelhet kan försvåra vid omvårdnad och förflyttningar. Den ökade muskelspänningen kan även leda till en bestående stelhet i lederna. Upp till 90% av personer med långt gången demenssjukdom har paratoni.

Vad kan vi göra?

Det finns inte tillräckligt med forskning för att veta hur och om vi kan förebygga eller förhindra kvarstående stelhet hos personer med demenssjukdom. För att underlätta i vardagen bör vi sträva efter att låta personen själv utföra de rörelser som behövs vid omvårdnad och förflyttning. Ge tid, stimulera aktiva rörelser och ge bra stöd för kroppen i vila. I vissa lägen måste du som personal ge ett fysiskt stöd i omvårdnaden. Då kan det hjälpa att ändra lite riktning på rörelsen om en muskelspänning skulle uppstå. Om det till exempel uppstår en stelhet när du ska hjälpa den demenssjuke att sträcka fram armen så kan det underlätta att istället föra armen diagonalt framåt.

Ta gärna kontakt med en sjukgymnast/fysioterapeut om det är nån speciell situation som du tycker är svår.

Ha en fortsatt bra dag!

/Helena

Hur ser huden ut på den vi vårdar. Vi ser den ofta dagligen men ibland är det bra att titta lite noggrannare. Men vad tittar vi egentligen efter? Vad säger du? För vad kan hända med huden, hur kan vi uppleva den… Och hur kan en person med demenssjukdom uppleva sin hud…och hur kan det påverka personen? Kan det leda till BPSD? 

Många frågeställningar, men fundera kring det en stund. Kom ihåg att till huden hör även naglar, hår och körtlar.

Vi kan ju exempelvis se rodnad, sår, utslag, rivmärken, torrhet, fnasighet, hudförändringar, svettig, varm, kall, eksem, leverfläckar, knottor, mjäll, blåmärken, självsprickor, nageltrång, nagelbandsinflammation, svampinfektion, bölder, blåsor, bett och säkert mycket mer. Det kan verkligen hända mycket med huden.

Vissa hudåkommor kan vara riktigt besvärliga. De kan klia, de gör ont, de irriterar, de bränner och svider och de ömmar. Har en person klåda så brukar det oftast förvärras när man ska sova vilket kan leda till att den personen får svårigheter att sova. Huden är vår barriär, vårt skydd och händer det något med den så påverkas vi. Hur ont gör inte ett litet sår vid nageln eller hur irriterande är inte en blåsa i munnen… 

När en person med demenssjukdom får ett förändrat beteende kom ihåg att det kan vara något med huden som påverkar personen.

Ha en fortsatt bra dag! //Demensteamet